onsdag
Hela den här veckan har jag haft en "ensam-vecka". jag tror att jag har behövt det, för nu äntligen känner jag mig bra igen. Jag har bara jobbat, solat och promenerat och det har funkat alldeles utmärkt.
Däremot inatt så fick jag uppleva någonting som jag hoppas att jag slipper igen på väldigt länge, jag fick en av de värre panikångestattakerna jag någonsin haft. Jag vaknade vid fyra av att jag hade en extrem smärta över hela bröstkorgen och hela ryggen, sådär så man inte vet vart man ska ta vägen. jag försöker ta två panodil och svälja men blir helt yr och svimfärdig så jag lägger mig på golvet för att det är svalast och försöker andas djupa och långa andetag men det gör så fruktansvärt ont att jag istället börjar tjuta och skrika och inte alls vet vsar jag ska ta vägen. Efter ungefär en tjugo minuter kan jag änligen lägga mig i sängen igen och vila lite även om det gör ont, jag somnar om efter ett tag men fick två återfall därefter som var jobbiga, men inte alls som det första... allt detta varade i säkert två timmar så jättemycket sömn fick jag inte inatt.
Jag blir lite förvånad och undrar vad det kan vara som utlöser någonting sånt här. Första gången jag fick detta var i fyran på mellanstadiet, då i vaket tillstånd. Annars har jag oftast sovit, eller de gånger det varit som allra värst har jag sovit, jag har svimmat en gång under tiden, de gånger jag är vaken är absolut inte så här jobbiga, det är mer som att bara få ett tryck över bröstet och svårt att andas samtidigt som man blir lite yr och illamående, i sömnen är det ren tortyr och man vill gärna dö i det tillståndet.
Jag har läst lite om panikångest, är det någonting man söker för? Jag vet att det kan bero lite på prestation och stress, jag har oftast lite press på mig själv och kanske har någon slags inre stress som jag inte märker av i vaket tillstånd? Är man vaken så kan man ju oftast hantera det på ett annat sätt då man faktiskt är "med", jag brukar kunna lugna ner mig själv ganska bra tror jag. Det borde ju vara lättare att få en attack isåfall när man tänkger? och tänker, det gör jag väldigt ofta.
Men att få såhär ett par gånger om året är inte roligt alls, jag ska ringa till sjukvårdsupplysningen nån dag nu och höra vad de har att säga. Jag kanske borde prata med en psykolog? kognitiv beteendeterapi?
Ne, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att jag får sova lite fler timmar än igår. Jag behöver min sömn för att fungera :)
Däremot inatt så fick jag uppleva någonting som jag hoppas att jag slipper igen på väldigt länge, jag fick en av de värre panikångestattakerna jag någonsin haft. Jag vaknade vid fyra av att jag hade en extrem smärta över hela bröstkorgen och hela ryggen, sådär så man inte vet vart man ska ta vägen. jag försöker ta två panodil och svälja men blir helt yr och svimfärdig så jag lägger mig på golvet för att det är svalast och försöker andas djupa och långa andetag men det gör så fruktansvärt ont att jag istället börjar tjuta och skrika och inte alls vet vsar jag ska ta vägen. Efter ungefär en tjugo minuter kan jag änligen lägga mig i sängen igen och vila lite även om det gör ont, jag somnar om efter ett tag men fick två återfall därefter som var jobbiga, men inte alls som det första... allt detta varade i säkert två timmar så jättemycket sömn fick jag inte inatt.
Jag blir lite förvånad och undrar vad det kan vara som utlöser någonting sånt här. Första gången jag fick detta var i fyran på mellanstadiet, då i vaket tillstånd. Annars har jag oftast sovit, eller de gånger det varit som allra värst har jag sovit, jag har svimmat en gång under tiden, de gånger jag är vaken är absolut inte så här jobbiga, det är mer som att bara få ett tryck över bröstet och svårt att andas samtidigt som man blir lite yr och illamående, i sömnen är det ren tortyr och man vill gärna dö i det tillståndet.
Jag har läst lite om panikångest, är det någonting man söker för? Jag vet att det kan bero lite på prestation och stress, jag har oftast lite press på mig själv och kanske har någon slags inre stress som jag inte märker av i vaket tillstånd? Är man vaken så kan man ju oftast hantera det på ett annat sätt då man faktiskt är "med", jag brukar kunna lugna ner mig själv ganska bra tror jag. Det borde ju vara lättare att få en attack isåfall när man tänkger? och tänker, det gör jag väldigt ofta.
Men att få såhär ett par gånger om året är inte roligt alls, jag ska ringa till sjukvårdsupplysningen nån dag nu och höra vad de har att säga. Jag kanske borde prata med en psykolog? kognitiv beteendeterapi?
Ne, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att jag får sova lite fler timmar än igår. Jag behöver min sömn för att fungera :)
Kommentarer
Trackback
